Klassiska elvan: Inter – den italienska giganten

Klassiska elvan: Inter – den italienska giganten

Vi fortsätter att ta en titt på Europas största klubbar. Idag har turen kommit till en italiensk gigant.

Milano är mode och religion men för de flesta är staden även starkt förknippad med fotboll. Två av landets, och faktiskt hela Europas, största klubbar finns inom stadens gränser och de delar även arena. Vi talar naturligtvis om klassiska San Siro (eller Giuseppe Meazza, beroende på vem man frågar), arenan som är hemmet för både Milan och Inter. Idag tar vi en extra titt på det senare av laget, som grundades redan för 111 år sedan och som skördat stora framgångar genom åren. Redan 1910 blev laget italienska mästare för första gången och sedan dess har det blivit ett antal ligaguld men även stora titlar utanför landets gränser. En av de största höjdpunkterna är naturligtvis segern i Champions League 2010 då Bayern München besegrades med 2-0 på Bernabéu i Madrid. Ett finare hundraårsjubileum gick knappast att få.

Eftersom klubben har en så lång historia så kommer det dyka upp spelare i elvan som var med på den svartvita tiden, men det finns även plats för klassiska spelare som fortfarande är aktiva. Det blir även två blågula inslag, en på bänken och en i startelvan.

Målvakt
Walter Zenga
Tid i klubben: 1982-1994
Matcher/mål: 463/0

Vi inleder med en spelare som inte var med under någon av storhetstiderna men som ändå har en stor plats i supportrarnas hjärtan. Walter Zenga blev tidigt en viktig spelare för laget och han är än idag en av de mest givna spelarna när klubbens supportrar ska lyfta fram en målvakt lite extra. Säsongen 88/89 lyckades Inter, efter nio års väntan, äntligen vinna Serie A och Zenga var utan tvekan en av nyckelspelarna. Har varit tränare i en mängd klubbar sedan spelarkarriären rundades av 1999.

Backar
Javier Zanetti
Tid i klubben: 1995-2014
Matcher/mål: 860/21

Få spelare är lika givna i den klassiska elvan som Zanetti. Argentinaren kom till klubben redan 22 år gammal och var då en av relativt få spelare från sydamerika som tog plats i den italienska ligan. Redan första säsongen spelade han 32 matcher och hade han en given plats i laget under resterande del av 90-talet. Åren gick men Zanetti fortsatte att vara en nyckelspelare för Inter och när laget tog hem fyra raka ligaguld (07-10) missade han bara två av totalt 152 matcher i ligan. Med sina 860 matcher är ytterbacken etta genom tiderna och han kommer gå till historien som en av klubbens allra främsta spelare.

Giuseppe Bergomi
Tid i klubben: 1979-1999
Matcher/mål: 733/29

Backlinjen rullar vidare med en nästan lika klassisk spelare. Bergomi, som ofta höll till på högerkanten, spelade även centralt och på grund av konkurrensen får han göra det även den här gången. Trots att det blev närmare tjugo år i klubben lyckades Bergomi bara vinna ligan vid ett tillfälle, men ute i Europa lyckades han bättre. Vid tre tillfällen fick italienaren vara med och lyfta UEFA-cupens pokal och 1982 var han med när Italien tog det klassiska VM-guldet. Sex år senare tog han plats i EM-turneringens All-star team och ytterligare två år senare blev det VM-brons på hemmaplan. Bergomi var stark, snabb och väldigt spelskicklig. Med andra ord en komplett försvarsspelare.

Giacinto Facchetti
Tid i klubben: 1960-1978
Matcher/mål: 599/75

Tack vare att Inter har så många offensivt skickliga spelare får det bli en trebackslinje med Facchetti ute på vänsterkanten. Han spenderade hela karriären i klubben och många ser honom som en av de allra största. Facchetti spelade ibland centralt men var som bäst ute på kanten där han ofta följde med upp i anfallen – vilket kan ses på målnoteringen. Säsongen 65/66 tog Inter hem sitt andra raka ligaguld och backen stod för imponerande tio mål. Just 1965 blev han även utsedd till Europas näst bästa spelare (en viss Eusébio blev etta). Förutom fyra ligaguld blev Facchetti även Europacupmästare två gånger i rad under mitten av 60-talet och 1968 var han med när Italien vann EM-guld.

Mittfältare
Sandro Mazzola
Tid i klubben: 1960-1977
Matcher/mål: 537/157

Nu kommer en mittfältsuppställning som skulle skapa problem för alla andra lag i världen. Ute på högerkanten tar Sandro Mazzola, en av klubbens främsta offensiva spelare genom tiderna, plats. Italienaren hade sin bästa period under mitten av 60-talet då han hade stor del i att Inter var en av Europas bästa klubbar (vilket de dubbla Europacuptitlarna är ett bra bevis på). Mellan 1962-70 var Mazzola även med och spelade hem fyra ligaguld till klubben där det totalt blev över 500 matcher. Var lagkapten under sina sju sista säsonger i klubben. Bland de internationella meriterna finns bland annat EM-guldet 1968 och VM-silvret två år senare.

MazzolaSandro Mazzola är en av Inters främsta spelare genom tiderna

Esteban Cambiasso
Tid i klubben: 2004-2014
Matcher/mål: 431/51

Här kommer ett lite mer modernt inslag i elvan. Cambiasso flyttade till Europa 2002 men lyckades inte ta någon ordinarie plats i Real Madrid och valde därför att byta Spanien mot Italien. Det skulle visa sig vara väldigt klokt. I sitt nya lag fick argentinaren mer speltid och en större roll, inte minst under storhetstiden 2007-2010 då laget tog hem fyra raka ligaguld. Han hade även en viktig roll när Inter vann Champions League 2010. Totalt blev det tio säsonger och en bra bit över 400 matcher i Intertröjan för den defensiva mittfältaren.

Luis Suárez
Tid i klubben: 1961-1970
Matcher/mål: 308/49

Man brukar prata om den ”riktiga Ronaldo” och man skulle även kunna säga att den här Suárez är den riktiga, Barcelonas anfallstjärna får ursäkta. Suárez spelade även han i Barcelona men efter att ha gjort över hundra matcher för den spanska storklubben gick flyttlasset till Milano där han skulle skapa sig legendstatus. Mellan 1962-1966 fick spanjoren vara med och lyfta likatrofeén vid tre tillfällen och under samma period blev det även flera segrar ute i Europa. Han var aldrig någon stor målskytt utan föredrog att spela fram sina lagspelare vilket ändå gjorde honom till ett offensivt hot av högsta rang. Efter nio säsonger i Inter rundades karriären av med tre år i Sampdoria.

Lennart ”Nacka” Skoglund
Tid i klubben: 1950-1958
Matcher/mål: 241/56

Konkurrensen är knivskarp men vi väljer ändå att ge plats åt en svensk spelare i elvan. Skoglund, eller ”Nacka” som de flesta minns honom, slog igenom i VM 1950 och i samma stund fick klubbarna ute i Europa upp ögonen för svensken. Bland klubbarna som ville ha hans signatur fanns Sao Paolo men valet föll tillslut på Inter som betalade en (på den tiden) stor summa – tolv miljoner lire. Det skulle visa sig vara väl spenderade pengar. Väl på plats i Milano gjorde ”Nacka” succé, redan första säsongen stod mittfältaren för tolv mål och under de kommande åren skulle han utvecklas till en av ligans bästa spelare. 1952-54 blev det dubbla ligaguld och svenskens stod på toppen av sin karriär. Skoglund var en viktig spelare under hela 50-talet men flyttade sedan till Sampdoria för att senare runda av utlandskarriären i Palermo 1963.

Anfallare
Alessandro Altobelli

Tid i klubben: 1977-1988
Matcher/mål: 443/193

Dagens supportrar har inga större minnen av Altobelli men under 80-talet var han utan tvekan en av klubbens största stjärnor. Efter att ha gjort några säsonger på lägre nivå värvades anfallaren till Inter under slutet av 70-talet och där skulle han ta stora kliv framåt. Den riktiga genombrottssäsongen kom 79/80 då han stod för femton mål när laget vann ligan. Samma säsong fick han även debutera i landslaget. Förutom segern i ligan blev det två cupguld i Intertröjan, där han än idag är nummer två sett till antal gjorda mål. På meritlistan finns även VM-guldet 1982 där han stod för ett av målen i finalen mot Västtyskland.

Giuseppe Meazza
Tid i klubben: 1927-1940,1946-1947
Matcher/mål: 319/207

Inter har haft en del klassiska anfallare genom åren men ingen kommer upp på Meazzas nivå. Det finns trots allt en anledning till att klubbens arena går under hans namn. Meazza spelade faktiskt två säsonger i Milan men det är hans tid i Inter som gjort honom till en legand. Trots att det ”bara” blev tre ligaguld och två cupsegrar är anfallaren en av klubbens största genom tiderna. Han är ensam om att ha gjort över 200 mål och den bästa noteringen kom säsongen 28/29 då han stod för 33 fullträffar på 29 matcher. Har dessutom tre skytteligatitlar samt dubbla VM-guld.

Christian Vieri
Tid i klubben: 1999-2005
Matcher/mål: 190/123

Alla lag behöver en måltjuv och i den kategorin finns det få som kan matcha Vieri. Italienaren slog faktiskt igenom stort i Atlético Madrid 1997 innan flytten till Lazio för att sedan hamna i Inter ett par år senare och väl på plats i Milano visade han att han kunde producera även i den randiga tröjan. Första säsongen blev det tretton mål på nitton matcher och både 01/02 & 02/03 lyckades han göra över tjugo mål i ligaspelet. Lyckades bara vinna en cuptitel under sina år i klubben men är ändå en klassisk spelare och fruktad målgörare.

VieriChristian Vieri var en av Serie A:s mest fruktade målskyttar under början av 2000-talet

Bänken
Målvakt

Júlio César (2005-12): Viktiga spelare under klubbens senaste storhetstid. På meritlistan finns fyra ligaguld och en seger i Champions League.

Backar
Armando Picchi
(1960-67): Trefaldig ligamästare samt dubbel Europacupmästare. Lagkapten när klubben kallades ”grande Inter”.

Ívan Córdoba (1999-2012): Vann fyra ligaguld och lika många cuptitlar under sina år i klubben. Var dessutom med och vann Champions League. Har spelat över 450 matcher i den randiga tröjan.

Tarcisio Burgnich (1962-1974): Vann ligan vid fyra tillfällen och blev dubbel Europacupmästare. Vann dessutom EM-guld 1968 och VM-silver två år senare. Spelade totalt nitton säsonger i Serie A.

Mittfältare
Giuseppe Baresi
(1977-1992): Något bortglömd spelare som vann två ligaguld och lika många cuptitlar under sina femton år i klubben. Har dessutom varit assisterande tränare i totalt sju år. Bror till Franco Baresi som samtidigt spelade hos ärkerivalen Milan.

Mario Corso (1958-1973): Mångårig spelare som vann ligan vid fyra tillfällen. Dessutom dubbel Europacupmästare. Var lagkapten 1967-70.

Dejan Stankovíc (2003-2013): Nyckelspelare när klubben tog fyra raka ligaguld. Var även med när Inter tog trippeln 2010. Spelade landslagsfotboll för Jugoslavien, Serien & Montenegro och Serbien.

Anfallare
Benito Lorenzi
(1947-1958): Fruktad målskytt under stora delar av 50-talet. Tog två raka ligaguld 52-54. Är klubbens fjärde bästa målgörare genom tiderna.

Roberto Boninsegna (1969-1976): Klassisk anfallare som stod för imponerande 153 mål på 261 matcher i Intertröjan. Ligamästare 70/71, samma säsong stod han för 24 mål och vann skytteligan. Tog VM-silver 1970.

Zlatan Ibrahimóvic (2006-2009): Spelade bara tre säsonger i klubben men lyckades med bedriften att vinna ligan varje år. Stod dessutom för imponerande 57 mål på 88 matcher. Blev utsedd till ligans bästa utländska spelare både 2008 och 2009.

Klassiska Elvan Inter

Nästa vecka fortsätter vi att titta på klassiska klubbar, då vänds blicken mot Spanien och en av de riktiga giganterna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste artiklar

Kategorier

Taggar