Casino Wings stora årskrönika för sportåret 2018

Casino Wings stora årskrönika för sportåret 2018

Att summera ett år fyllt av höjdpunkter är ingen lätt uppgift men vi gör ändå ett försök. Här är Casino Wings krönika för sportåret 2018.

För oss sportälskare har det här varit ett alldeles speciellt år, både ur svensk och internationell synvinkel. Året inleddes med en av de allra största höjdpunkterna, nämligen de olympiska vinterspelen som gick av stapeln i Sydkorea. Precis som vanligt visste vi inte riktigt vad vi kunde förvänta oss av den svenska truppen men det visade sig tidigt att det skulle bli ett riktigt lyckat mästerskap. Inte minst i skidspåren där både Charlotte Kalla och Stina Nilsson vann guld. Totalt blev det fjorton medaljer varav sju guld och de två mest överraskande kom i skidskyttet där herrarna vann stafetten och Hanna Öberg tog hem segern i distansloppet. Hon som bara åkt till Asien för att se och lära.

VM-guld för Tre Kronor

När vinter och vår övergick i sommar var det dags för nästa höjdpunkt, hockey-VM i Danmark. Sverige hade ett guld att försvara och lyckades de stå pall för pressen, den här gången säkrades guldet efter att ha besegrat Schweiz på straffar. En stor anledning till framgången var att en hel rad NHL-spelare valt att förstärka Tre Kronor, mycket på grund av att de inte fick chansen att vara med i OS. Det återstår om Rikard Grönborg lyckas runda av sin tid som förbundskapten med ett tredje guld i vår.

Blågul sommar i Ryssland

Sommaren kom och med den en sprudlande fotbollsfest, delvis regisserad av Vladimir Putin som ville visa upp sitt Ryssland från den bästa sidan. Rent sportsligt gick det bra för hemmanationen, turneringen inleddes med en storseger mot Saudiarabien och man lyckades sedan slå ut Spanien i åttondelsfinalen. Mot Kroatien i kvarten tog äventyret slut men Ryssland stod ändå för en fin insats och var en av de positiva överraskningarna. I samma kategori ingår även Sverige, som var nederlagstippade inför mästerskapet.

Under hela våren handlade det mesta av förhandssnacket om Zlatan Ibrahimovic skulle göra en återkomst till landslaget men han höll fast vid sitt nej och blågult åkte därför österut utan någon stjärna i laget. Det skulle visa sig bli segerreceptet. Istället för allt ljus på en enskild spelare delades ansvaret, alla jobbade hårt och det var en mer mer eller mindre perfekt insats i sista gruppspelsmatchen mot Mexiko som säkrade åttondelsplatsen. Turneringen inleddes med en seger mot Sydkorea efter att Andreas Granqvist gjort matchens enda mål, gruppen fortsatte sedan med nervpärsen mot Tyskland där de regerande mästarna tillslut lyckades vinna med 1-2 efter att Toni Kroos avgjort matchen med ett sent frisparksmål. Då såg det tungt ut men vinsten mot Mexiko tog Sverige vidare (samtidigt som de regerande mästarna fick åka hem) och i åttondelen klev Emil Forsberg fram. Mittfältaren gjorde sitt första (och enda) mål i turneringen vilket tog Sverige vidare till kvartsfinalen där man tyvärr stod för sin blekaste insats. England vann med 0-2 men blågult kunde ändå falla med flaggan i topp, de hade visat att svensk fotboll går mot en ljus framtid. Något som delvis även syntes under höstens nations league där man vann sin grupp.

Efter Sveriges uttåg började engelsmännen mer eller mindre ta ut ett guld i förväg och det fortsatte bra för Gareth Southgate och hans mannar. I semifinalen mot Kroatien tog de tidigt ledningen men efter en dryg timmes spel kvitterade Ivan Perisic och i förlängningen klev Mario Mandzukic fram när det behövdes som mest. England fick därför pyspunka och hade inte mycket att sätta emot Belgien i bronsmatchen där det blev förlust. I finalen ställdes turneringens två bästa lag men även turneringens två bästa spelare. Kroatiens Luka Modric mot Frankrikes Kylian Mpbappé. Balkanlaget inledde finalen bra men krafterna tog slut efter första halvlek och när nyss nämnde Mpbappé satte 4-1 var segern mer eller mindre säkrad. Kroaterna stod för en reducering som skapade lite nerv men närmare än så lyckades man inte komma och “Les Bleus” kunde lämna Ryssland med sitt första guld på tjugo år.

Svenskt rekord i friidrott

Fransmännens guldgosse stod för sommarens genombrott när det kommer till fotboll men när vi förlyttar oss till friidrott fick en svensk talang mest uppmärksamhet. Stavhopparen Armand Duplantis slog hela Europa med häpnad när han lyckades ta hem EM-guldet efter att ha hoppat hela 6,05 i finalen. Hoppet genererade även i ett nytt svenskt rekord och det räknades även som amerikanskt rekord eftersom 18-åringen har en amerikansk pappa. Vi ska inte sätta för höga förväntningar eller krav på talangen men visst längtar man redan till OS i Tokyo om två år?

Om den unge stavhopparen är relativt ny på den stora scenen är Sarah Sjöström raka motsatsen. Trots att hon fortfarande är ung (25 år) känns det som att hon varit med hur länge som helst. Redan för tio år sedan vann hon sitt första EM-guld och i sensommarens Europamästerskap i Glasgow blev det hela fyra guld för stockholmaren som ser ut att dominera sporten i många år framöver. Även om konkurrensen hårdnat den senaste tiden…

SM-guldet tillbaka i Stockholm

När sommar övergick i höst var det dags för de båda allsvenska SM-gulden att delas ut. På herrsidan blev det allt mer tydligt att AIK var det starkaste laget och även om IFK Norrköping hade en teoretisk chans att ta sig förbi så kändes det som att Solnalaget hade det mesta under kontroll. Guldet blev “gnagets” första på nio år och Lennart Johansson fick äntligen dela ut sin pokal till laget i hans hjärta. På damsidan var det desto mer ovisst, tre lag hade chansen att säkra guldet i sista omgången och det blev en väldigt spännande kväll där storfavoriten Rosengård föll oväntat borta mot Kopparberg/Göteborg. Något som öppnade upp för doldislaget Piteå som tack vare storseger mot Växjö kunde gå om och ta hem sitt första SM-guld någonsin. Nu väntar Champions League och en säsong där man plötsligt har något att försvara.

Årets manliga idrottare – Armand Duplantis

Tog ett historiskt EM-guld och visade att svensk friidrott går mot en ljud framtid. Har allt som krävs för att bli en av sin idrotts främsta genom tiderna. På många sätt kan han redan räknas som det, vilket är extra imponerande eftersom han fortfarande är tonåring.

Årets kvinnliga idrottare – Stina Nilsson

Här finns det många kandidater men vi väljer att lyfta fram Nilsson lite extra. 25-åringen från Malung visade upp en imponerande bredd under de olympiska spelen där hon tog hem medaljer i allt från sprint till tremil. Har fortfarande många år framför sig där hon ska kunna vara med och konkurrera i världstoppen.

Årets lag – Lag Hasselborg

“Vilka är det”, kanske några av er tänker. Det svenska curlinglaget kan blicka tillbaka på ett riktigt framgångsrikt år där de först vann OS-guld för att sedan följa upp det med att för ungefär en månad sedan även vinna EM. Att ta hem två så pass tunga titlar gör att de placerar sig före både Tre Kronor och herrlandslaget i fotboll.

Årets ledare – Wolfgang Pichler

Har någon utlänning gjort så mycket för svensk idrott som den profilstarka tysken? Jag tror knappast det. 63-åringen från skidskyttemeckat Ruhpolding blev svensk förbundskapten redan 1995 och har sedan dess hjälpt till att forma ett helt gäng riktigt skickliga idrottare. Något som inte minst syntes i OS som de lämnade med fyra medaljer i allt från jakstart till distans och som om det inte vore nog blev det både guld och silver i stafetterna.

Nu ser vi fram emot ett nytt spännande år, förhoppningsvis fyllt med nya framgångar, genombrott och guldjubel. Kanske redan om några dagar, då småkronorna har chansen att bärga årets första guld?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste artiklar

Kategorier

Taggar