SHL: Förhandskollen – Skellefteå

SHL: Förhandskollen – Skellefteå

Idag fortsätter vi att snacka upp SHL-säsongen. Den här gången blir det extra fokus på Skellefteå, som på flera sätt startar om på ny kula. 

Så gick det förra säsongen

Mellan 2011-2016 tog sig Skellefteå till final sex säsonger i rad men förra vintern gick det betydligt tyngre för laget från norr. Under grundserien blandade man och gav vilket resulterade i en femteplats och väl framme i slutspelet föll laget tungt mot Djurgården med 2-4 i matcher. Skellefteås resultatmässigt blekaste säsong sedan 06/07 var därmed ett faktum.

Klubbens arbete under sommaren

Det har hänt en hel del saker sedan den gångna säsongen var över, ett flertal spelare har valt att lämna klubben samtidigt som nya krafter anslutit. Ett nyförvärv som klubben tycks lite extra på är forwarden Rickard Hugg som är tillbaka på svensk mark igen. 20-åringen lämnade Leksands organisation våren 2017 och har spenderat de två senaste säsongerna i OHL-laget Kitchener Rangers. Om klubben låter bekant beror det förmodligen på att det var just där som Gabriel Landeskog fick sitt genombrott för några år sedan. Hugg kommer senast från en väldigt lyckad vinter där han gick från 41 till 74 poäng vilket visar att han kan producera på, nu gäller det att se om 20-åringen kan ta klivet till seniorhockey.

En annan ung spelare som plockats in hittar vi på backsidan, där är det tänkt att Philip Broberg ska bli nästa talang som tar klivet från SHL ut till NHL. 18-åringen har bara en allsvensk säsong på sitt CV men stod för ett fint U18-VM vilket ledde till att Edmonton draftade honom redan som nummer åtta. Har potential att bli väldigt bra och kan säkert stå för några fina insatser redan i vinter.

Under sommaren har en hel del spelare även lämnat klubben, bland de mest kännbara förlusterna hittar vi backen Emil Djuse (Dallas) samt Bud Holloway som flyttat till Schweiz. Kanadensaren har visserligen två relativt mediokra säsonger bakom sig men var ändå en populär spelare bland supportrarna och har trots allt hjälpt klubben till två SM-guld. Den kanske största förändringen inom klubben är förmodligen att Bert Robertsson lämnat båset för en fortsatt karriär i Linköping. Den profilstarke tränaren kom till Skellefteå för ungefär åtta år sedan och tog två guld och tre silver under sin sejour i klubben.

Nyckelspelaren – Joakim Lindström

Det finns en rad spelare som är viktiga för laget men känslan är ändå att Lindström fortfarande är nummer ett. Den spelskicklige forwarden fortsätter att ösa in poäng (58-57-47 de tre senaste åren) och är den spelaren som måste prestera bra om laget ska nå långt. Kan ibland hamna i situationer som resulterar i onödiga utvisningar men kompenserar det med fina passningar och på svensk mark brukar han även kunna göra en hel del mål. Börjar bli till åren kommen (35) men borde ändå ha åtminstone en stark vinter kvar i kroppen.

Importerna

Spelare från utlandet brukar vara ett sätt att spetsa truppen men Skellefteå har valt att till stor del satsa på svenska spelare. Det finns dock två undantag. På målvaktssidan hittar vi Mantas Armalis, en i sina bästa stunder toppspelare men som tyvärr ser ut att missa en stor del av hösten på grund av en operation han gjorde under våren. På forwardssidan har man plockat in Tom Pyatt som ansluter till klubben med fina meriter i bagaget. 32-åringen draftades av New York Rangers 2005 och har spelat närmare 450 matcher i världens bästa liga. I vintras noterades forwarden för två poäng på 32 matcher i Ottawa men han spelade även närmare 40 matcher i farmarligan vilket resulterade i 16 poäng. Har tidigare inte setts som någon direkt poängspelare utan är mer tänkt att bidra med ett bra tvåvägsspel, helt enkelt en spelare som kan binda samman defensiv och offensiv på ett bra sätt.

Klubblegenden – Jimmie Ericsson

Det här är naturligtvis väldigt svårt, Skellefteå har en mängd spelare som gjort mycket för klubben men på senare år tycker jag ändå att Jimmie stått ut lite extra ur mängden. Forwarden lämnade moderklubben Vita Hästen för spel i Skellefteå redan 2002 och spelade sedan tre säsonger innan en flytt till Leksand men där blev det bara en vinter. 2006 var Ericsson tillbaka i norr och väl där hjälpte han laget att etablera sig i toppen av SHL. Både 2012/13 och 13/14 blev det SM-guld och under samma period lyckades han även spela sig in i ett stjärnspäckat OS-lag. Gjorde sedan en avstickare till Ryssland men återvände för en tredje sejour 2015 och spelade ytterligare tre säsonger i klubben. Var lagkapten så sent som i vintras och är med sina 812 matcher tvåa i klubbens historia. Han är även tvåa i poängligan, skytteligan och när det kommer till assist är ingen bättre än Ericsson.

Förväntningar inför säsongen

Det känns ovanligt men visst pratas det ovanligt lite om Skellefteå? Laget har haft för vana att gå långt i slutspelet men förra säsongen gick det tyngre och nu är det nog dags för något av en nystart, truppen är på sina håll väldigt ung och kan behöva ett par vintrar på sig innan den blommar ut på allvar. Med spelare som Lindström och Oscar Möller finns det naturligtvis gott om slagkraft men det kan bli svårt att nå hela vägen den här säsongen. Konkurrensen är helt enkelt lite för tuff. Klubben vill förmodligen alltid ha guld men en semifinalplats skulle ses som ett steg i rätt riktning, och en mer rimlig målsättning.

Hur tror du det kommer gå för Skellefteå i vinter?

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste artiklar

Kategorier

Taggar