Intervju: Ett snack med världsmästaren i boxning – George Scott

Idag har vi tagit ett snack med en av Sveriges bästa boxare genom tiderna.

På senare år har ett flertal svenska boxare lyckats, ursäkta uttrycket, slå sig in i världseliten men så har det inte alltid varit. Under många år var det svårt för svenska boxare att hävda sig med de bästa, Ingemar Johansson blev europamästare i tungvikt 1956 och tre år sedan lyckades han även bli världsmästare efter att ha besegrat Floyd Patterson i en numera klassisk match. ”Ingo” behåll mästarbältet i knappt ett år innan Patterson tog tillbaka det och sedan väntade många år utan några större blågula framgångar.

På 60-talet blev Bo Högberg europamästare och under 80-talet lyckades Anders ”lillen” Eklund bli europamästare två gånger men det skulle dröja ytterligare några år innan någon kunde komma upp på en liknande nivå som Johansson hade gjort under slutet av 50-talet. Några år efter ”lillen”s framgångar började dock en ung svensk ta för sig allt mer, George Cramne tog hem fem raka SM-guld och OS 1988 fick han lämna med en silvermedalj runt halsen. Ett par år senare bytte han efternamn till Scott och med fyra proffsår bakom sig lyckades han med alla boxares största mål – att bli världsmästare.

1995 besegrade Scott amerikanen Rafael Ruelas på Bahamas och ökenvandringen för svenska boxare var därmed över. Casinowings har haft den stora äran att ställa ett par frågor till Scott kring hur hans karriär har varit och hur livet ser ut idag.

Du är starkt förknippad med Stockholm men kommer ursprungligen från en plats långt bort från den svenska huvudstaden, kan du berätta lite om hur dina första år i livet såg ut?
– Jag var sex år när jag vart adopterad till Sverige från Liberia. Mina år innan sex års-åldern har jag inte mycket minne utav. Dock minns jag min mamma, dofter och smaker ifrån ursprungslandet.

Det är många år sedan nu men har du några speciella minnen från din första tid efter att du kom till Sverige?
– Ja, jag minns exempelvis min första cykeltur. Jag cyklade nerför en backe och in i en familjs trädgård. Tappade kontrollen då jag bromsade på en gräsmatta, cykelturen avslutades med fyra stygn under hakan.

Det brukar vara ganska vanligt att man prövar flera olika idrotter innan man bestämmer sig vilken man vill fortsätta med, var det så för dig också eller var boxningen nummer ett redan från början?
– Som tonåring höll jag på med många sporter. Spelade basket, fotboll, bordtennis och skytte. Boxningen kom under senare tonåren. Jag började boxas som sextonåring, men jag kände att jag hade en stor talang efter mitt första SM-guld.

Hade du någon speciell förebild som du inspirerades av under din karriär?
– Den största av dom alla i mina ögon kommer alltid vara Mohammed Ali som idrottsman och människa.

1988 fick du chansen att åka med till OS i Seoul, minns du hur det kändes när du fick beskedet att du blivit uttagen i truppen?
– Behövde aldrig tänka på de med tanke av att jag hade vunnit alla turneringar och matcher. Därför visste jag att jag reda var uttagen. Efter olympiaden 1988 med en silvermedalj runt halsen förändrades mitt liv på så sätt att jag nu blev igenkänd, efter olympiaden var det en självklarhet att fortsätta bli proffs.

Väl på plats i staterna tränades du av den legendariska tränaren Angelo Dundee, hur skulle du beskriva honom som tränare och människa?
– Han är en duktig ”Cutt man”, det vill säga en som kan stänga såren när du blöder mycket. Han var dessutom en väldigt bra tränare med en underbar humor.

Som amatör blir det ofta matcher i form av olika turneringar och tävlingar men som proffsboxare ser det lite annorlunda ut, hur mycket hade du att säga till om när det kom till att välja vem du skulle möta i ringen?
– I stort sett hade jag inte mycket att säga till om. Det skötte min tränare Angelo Dundee.

1995 blev du världsmästare i lättvikt efter att ha besegrat Rafael Ruelas på Bahamas, hur kändes det när du insåg att det faktiskt var du som vunnit mästarbältet?
– Känslan är oförklarlig, men det jag tänkte var mission is completed och att drömmen var uppfylld.

2001 gick du din sista match som boxare, kändes det som ett självklart beslut att lägga handskarna på hyllan?
– Absolut, det var inte längre jag som ville boxas, det var alla andra.

Om man har följt din karriär så har namnet “Kjell Fredriksson” dykt upp många gånger, kan du berätta lite vem det är och vad han har betytt för dig?
– Kjelle var min tränare från 16 års ålder, han tog mig med öppna armar. Kjelle uppfostrade mig inom sporten samt utanför. Jag skulle kalla honom min ”extra” pappa.

På senare år har vi sett dig i program som Let’s Dance och Mästarnas Mästare, vad har du minnen från dem tävlingarna?
– Båda var en upplevelse. Att vara med på let’s Dance utmanade mig, det kändes lite som att kliva ur garderoben haha. Skämt åsido, men mästarens mästare betydde mer för mig då jag fick umgås med andra idrottsmän/kvinnor.

Just nu är det väldigt många svenska fighters som gör väldigt bra ifrån sig, finns det någon som du blivit extra imponerad av?
– Det finns många men just nu ligger fokuset på min son (Kelly) som också klivit in i mina fotspår.

FAKTA: George Scott
Född: 20 december 1965 i Liberia.
Boxningsstil: southpaw, lättvikt
Meriter: Världsmästare i lättvikt 1995-1997, OS-Silver 1988, 5 SM-Guld.